Hästar har funnits i Stockby sedan 1950-talet, men ridskolan startades först 2001 av CG Leisner. Sedan dess har den blivit en viktig samlingsplats för barn och ungdomar på Lidingö. Idag drivs verksamheten av Maria Björk, som har arbetat i stallet i fem år och har lång erfarenhet av både hästar och arbete med unga.
Maria kommer från tävlingsvärlden inom hoppning och har arbetat som socionom i omkring 20 år. För henne är ridskolan mer än en plats för ridning – det är en miljö där hästar, stallarbete och gemenskap bidrar till bättre psykisk hälsa, stärkt självkänsla och personlig utveckling. Hon vill utveckla samarbeten med skolor och socialtjänst för att nå fler barn och ungdomar.
Samtidigt värnar hon ridskolans kärna: gemenskapen. Det ska vara en trygg plats där unga kan vara efter skolan, umgås och ta hand om hästarna. För att behålla äldre ungdomar satsar ridskolan på aktiviteter som uteritter, möjligheten att bli hästskötare och arbete i caféet. Verksamheten fungerar också som en viktig första arbetsplats för många unga. Ridskolan har idag 10 fast anställda samt cirka 20 ungdomar som arbetar kvällar och helger.
Anläggningen har två ridhus och ligger naturnära, med belysta gångvägar och två busslinjer som stannar precis utanför stallet, vilket gör det enkelt och tryggt att ta sig dit. Hästarna är noggrant utvalda, lugna ridhästar som kräver upp till två års träning innan de är redo att användas som skolhästar. Den äldsta hästen i stallet är 24 år gammal, men är fortfarande både glad och pigg och brukar ofta vara först ut när det är dags att springa.
– En ny och oväntat populär aktivitet, och den senaste trenden, är käpphästhoppning. Ridskolan arrangerar tävlingar med över 40 hinder, något som lockar barn och ungdomar i alla åldrar. Det gäller att hitta nya områden som lockar till ridning, säger Maria.
Maria hoppas att Lidingöborna ska se ridskolan som en viktig del av samhället.
– Jag hoppas att fler får upp ögonen för vilken betydelse en ridskola kan ha, inte bara för ridningen utan för människor. Det är en verksamhet som jag verkligen hoppas kan finnas kvar och utvecklas på Lidingö även i framtiden, avslutar Maria.
På Bilden CG och Maria.
