Till Jakop Dalunde
Trafikregionråd, Region Stockholm
Angående kollektivtrafiken på Lidingö – buss 201 måste förstärkas omgående
Hej Jakop,
Tack för besöket på Lidingö och för att du tog dig tid att möta Lidingöborna. Det är positivt att regionens trafikpolitiska ledning kommer ut till kommunen och lyssnar direkt till invånare, företagare och företrädare för staden.
Samtidigt måste det sägas tydligt: efter mötet kvarstår behovet av konkreta besked.
För Lidingös näringsliv (8000 företag) är kollektivtrafiken inte enbart en transportfråga – det är en av öns viktigaste tillväxtfrågor. Möjligheten att rekrytera kompetens, attrahera kunder, ta emot besökare och utveckla sina verksamheter är direkt beroende av att kollektivtrafiken fungerar på ett tillförlitligt sätt.
Lidingö stad har under lång tid framfört samma grundläggande budskap. Kollektivtrafiken på Lidingö är inte tillräckligt robust. Lidingöbanan har haft återkommande störningar, busstrafiken har inte utvecklats i takt med behoven och flera delar av ön har svag tillgänglighet. Detta drabbar vardagspendlare, äldre, barnfamiljer, skolelever, personer med funktionsvariationer, föreningsliv, besökare och företagare på ön.
Under flera år har Lidingöbanans återkommande störningar, reducerad trafik, och bristande robusthet skapat betydande utmaningar för både invånare och näringsliv. Samtidigt saknas i Region Stockholms förslag inför T27 konkreta satsningar som stärker busstrafiken på ön.
Mot den bakgrunden är det omedelbara minimikravet att Region Stockholm snarast förstärker buss 201 och prövar en förlängning till Gåshaga under perioden med reducerad spårtrafik. Detta är den snabbaste och mest kostnadseffektiva åtgärden för att stäkra tillgängligheten för många Lidingöbor och till många av Lidingös viktiga arbetsplatser.
Buss 201 måste förstärkas och tillfälligt förlängas till Gåshaga
Buss 201 är den mest angelägna snabba åtgärden. En förstärkning av linjen och en tillfällig förlängning till Gåshaga skulle förbättra tillgängligheten längs Södra Kungsvägen och ge ett nödvändigt komplement till Lidingöbanan under en period då spårtrafiken inte levererar full kapacitet.
Det handlar inte om en marginell justering, utan om att skapa ett mer robust trafiksystem. När Lidingöbanan har reducerad trafik eller drabbas av störningar måste det finnas fungerande alternativ. I dag blir systemet alltför sårbart. Resenärerna får bära konsekvenserna genom längre restider, osäkerhet och sämre tillförlitlighet i vardagen.
Region Stockholm bör därför omgående återkomma med en konkret tidplan för hur buss 201 kan förstärkas, hur en förlängning till Gåshaga kan genomföras, hur åtgärden ska kommuniceras till resenärerna och hur effekterna ska följas upp. En försöksperiod är fullt rimlig, men den måste vara tillräckligt tydlig och lång för att kunna utvärderas seriöst.
Lidingöbanan måste få högsta prioritet – men får inte bli ett svepskäl
Lidingöbanan är central för Lidingös kollektivtrafik och måste fungera. Återkommande störningar, bristande information och längre perioder med reducerad trafik har skadat förtroendet hos Lidingöbor samt försvårat företagens förmåga att rekrytera kompetens. Regionens arbete med att förbättra tillförlitligheten är därför nödvändigt och måste ges högsta prioritet.
Men hänvisningen till Lidingöbanan får inte bli ett svepskäl för att inte förstärka busstrafiken. Tvärtom visar problemen på banan varför bussarna behöver stärkas. Ett modernt kollektivtrafiksystem måste ha redundans. När ett trafikslag sviktar måste andra trafikslag kunna bära upp helheten.
Lidingöborna och företagen behöver därför få besked om vilka konkreta åtgärder regionen avser att vidta under tiden banan har reducerad trafik. Det räcker inte att hänvisa till framtida förbättringar. Vardagen pågår nu.
Elfvik och östra Lidingö behöver bättre kollektivtrafik
Kollektivtrafiken till Elfvik och östra Lidingö behöver förbättras. Det handlar både om boende och om viktiga målpunkter för rekreation, föreningsliv samt besöksnäringen och dess verksamheter.
Besöksnäringen är dessutom en mycket viktig arbetsgivare på ön och har 650 000 besökare från hela Sverige per år – som inte är att betrakta som turister eller nöjesbesökare, utan som företagskunder. Dessa delar av ön kan därför inte behandlas som perifera undantag i trafikplaneringen.
Bättre trafik till Elfvik skulle stärka tillgängligheten för personer utan bil, göra det lättare för äldre och unga att ta sig till verksamheter och skapa bättre förutsättningar för besöksnäringens kunder och medarbetare. Lidingös geografi kräver lösningar som fungerar även utanför de mest tätbefolkade stråken.
Region Stockholm bör därför pröva förstärkt trafik till Elfvik, inklusive bättre helg- och morgon-/kvällstrafik, tydligare kopplingar till övriga linjer och möjligheten att kombinera buss med båttrafik.
Linje 221 måste hanteras seriöst
Även om buss 201 är det omedelbara minimikravet kvarstår behovet av att återupprätta linje 221 mellan Larsberg och Ropsten. Den frågan är starkt efterfrågad och har lyfts återkommande av främst av Lidingöborna.
För många boende i Larsberg och angränsande områden är Lidingöbanan inte ett fullgott alternativ. Områdets höjdskillnader innebär praktiska tillgänglighetsproblem, särskilt för äldre, personer med funktionsvariationer och andra som behöver en enkel och direkt förbindelse. Linje 238 är inte en likvärdig ersättning när den innebär längre restider, byten och sämre enkelhet.
Region Stockholm bör därför redovisa hur frågan om 221 ska drivas vidare, när den kan utredas färdigt och vilka kriterier som ska gälla för ett återinförande. Frågan får inte försvinna in i en allmän planeringsprocess utan tydligt ansvar och tidplan.
Ringlinjen bör prövas som lösning på svaga tvärförbindelser
Lidingös kollektivtrafik är i dag alltför ensidigt orienterad mot Ropsten. Det är naturligt att Ropsten är en viktig knutpunkt, men det får inte innebära att resor inom Lidingö blir orimligt krångliga. För många resor mellan bostadsområden, skolor, idrottsanläggningar, arbetsplatser, äldreverksamheter, centrum, mötesplatser och service är kollektivtrafiken i dag inte tillräckligt attraktiv.
En lokal ringlinje bör därför prövas seriöst. Den skulle kunna stärka tvärförbindelserna, minska bilberoendet inom ön och göra kollektivtrafiken mer användbar för vardagsresor som inte har Stockholm som målpunkt.
Detta är också viktigt för Lidingös företag och verksamheter. Mötesverksamhet, konferenser, restauranger, besöksmål, föreningsliv och lokala arbetsplatser är beroende av att människor kan ta sig fram på ett enkelt sätt. Kollektivtrafik är inte bara en pendlingsfråga, utan också en förutsättning för ett levande lokalsamhälle.
Sjötrafiken måste utvecklas och användas mer strategiskt
Lidingö är en ö, och det bör märkas tydligare i kollektivtrafikplaneringen. Sjötrafiken ger flexibilitet, avlastar landtrafiken och skapar alternativ vid störningar. Den stärker också kopplingarna till Stockholm, skärgården och mellan kranskommunerna Vaxholm, Värmdö, Nacka och Täby.
Region Stockholm bör därför utveckla båttrafiken mer strategiskt. Det handlar om fler användbara turer, bättre information om befintliga möjligheter, förbättrad samordning med buss och spårtrafik samt en långsiktig plan för hur Lidingös bryggor kan bidra till ett mer robust trafiksystem.
Båttrafiken bör inte behandlas som en marginell sommarfråga, utan som en naturlig del av kollektivtrafiken för en ökommun.
Dialogen måste leda till beslut
Lidingö stad har varit tydlig. Lidingöborna har varit tydliga. Problemen är väl kända. Regionen har fått samma budskap vid upprepade tillfällen. Då räcker det inte längre att konstatera att dialogen är viktig.
Region Stockholm bör nu återkomma med konkreta besked om följande:
- När en tillfällig förlängning av buss 201 till Gåshaga kan genomföras.
- Hur frågan om buss 221 mellan Larsberg och Ropsten ska hanteras vidare med tydlig tidplan.
- Hur trafiken till Elfvik och östra Lidingö kan förbättras.
- Hur en lokal ringlinje kan prövas för att stärka tvärförbindelserna.
- Hur sjötrafiken kan utvecklas som en verklig del av Lidingös kollektivtrafik.
- Hur Lidingös synpunkter faktiskt ska få genomslag i T27 och kommande trafikplanering.
Buss 201 är den omedelbara miniminivån. Den löser inte alla problem, men den är en konkret och rimlig åtgärd som skulle göra skillnad här och nu. Att genomföra den skulle visa att Region Stockholm lyssnar, agerar och tar Lidingöbornas vardag på allvar.
Med vänlig hälsning,
